Risktagande

Att tonårshjärnan skiljer sig från både barnets och den vuxnes hjärna vet varenda tonårsförälder men vad är det som gör att tonåringarna tar större risker när det gäller till exempel sex och/eller alkohol och droger? Åke Pålshammar, senioruniversitetslektor vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet, beskriver det som att en stark högpotent motor ska samspela med riskabelt svaga bromsar och styrsystem.

Under puberteten blir känslor och framför allt sexualdriften starkare samtidigt som kontrollsystemet i pannloberna ännu inte är fullt utvecklade. Man kan se det som en kamp mellan drifterna i reptilhjärnan och kontrollsystemet i frontalloberna. Det blir en obalans mellan känslor som driver på och kloka beslut som ska bromsa och hejda riskfyllt beteende.

Tonåringen kan framstå som klok och kan resonera om risker på ett moget sätt i sansade samtal med vuxna men i kamraternas sällskap och

när känslor och stress tar över klarar inte det omogna kontrollsystemet att stå emot. Även om de vet att de inte borde ha oskyddat sex eller prova droger dras de lätt med på grund av de outvecklade och omogna delarna i pannloberna. Det blir drifter och känslor som styr istället för kloka avvägningar och riskbedömning.

Eftersom tonåringar ofta är beroende av och tar starkt intryck av kamrater och då starka känslor är en del av den naturliga utvecklingen hos dem riskerar de att fatta en del mindre kloka beslut och ta en hel del risker, det är alltså en del av utvecklingen. Det är enligt Åke Pålshammar En kamp som varje ny ungdomsgeneration måste gå igenom, en evolutionärt viktig och gynnad strid, en som skördar offer men som också genererar mogna och kapabla vuxna.

Under länkar kan du läsa Åke Pålshammars artikel Tonårshjärnan, risk och sex.